Igår fick Oliver sin första fläskläpp, för det lär ju inte vara den sista.

Han har den senaste tiden velat upp och stå under stolar och där får man ju inte riktigt plats.. I alla fall så hade han ställt sig upp mot en av pinnarna som sitter mellan stolsbenen, tappar greppet och dyker rakt ner med hakan i pinnen vilket resulterar i att hans enda 2 tänder åker upp i överläppen och skapar ett jack. Detta såg jag ju inte först, och jag avvaktade en sekund för att se om slaget tog illa. Jag såg på honom att allt inte var som det skulle så jag tog upp honom och jag har aldrig sett honom så ledsen. Inte ens när han trillade ner från sängen.. Han skakade som ett asplöv och strax efter brast han ut i gallskrik. Jag började trösta och när jag tittar till blöder det som tusan ur munnen och jag ser att det tagit lite illa i överläppen. Det blir till att försöka kyla och stoppa blödningen och det gillade han ju inte kan jag lova. Usch, det var det jobbigaste jag vart tvungen att göra mot honom. Trycka upp något kallt i munnen och göra så han får ännu ondare bara för att det ska bli bättre. men vad gör man inte för sina barn, för att underlätta. Det blev ju bättre sen och då känns det lite lättare. Dessutom är jag så förbannat blödig, och se mitt barn ha så ont gjorde att jag med började gråta. Det är ju inte bra eftersom det är viktigt att man behåller lugnet och visar att det är Ok att gråta och vara ledsen när man har ont, inte förvärra situationen genom att sitta brevid och lipa med honom =P Men allt gick bra och helt plötsligt började han skratta och då var det i fullgång igen =)

Jag tog en bild på fläskläppen men eftersom sladden till kameran är borta så kan jag inte lägga upp den just nu. Får bli när jag hittat sladden.