Eftersom jag själv inte hade en speciellt rolig förlossning (kan de vara roliga?) är detta som terapi för min del. Jag börjar minnas de "trevliga" bitarna och glömmer mer och mer de jobbiga stunderna. Jag är inte helt hundra på om jag vill ha fler barn men om jag skulle vilja så känner jag mig mer beredd varje dag.

Jag tycker också att de tär tufft av mäninskorna att gå med på att bli filmade under den mest sårbara situationen som finns i livet. Man viker ut sig totalt inför barnmorskor och undersköterskor.

Att föda ett barn är något av det häftigaste man kan vara med om, ingen tvekan om saken. Att gå igenom alla dessa månader, för att sedan kämpa så totalt för att detta lilla liv ska komma ut i verkligheten och sedan veta att man har skapat denna lilla människa som sedan ska växa och bli lika stor som jag? Det är en gåva. En gåva man ska vara så tacksam för att man får. Det är inte alla som får den chansen.